Måste berätta om en udda men spännande händelse som jag var med om för ett par veckor sedan. Jag var på konferens i dagarna två och bland annat var vi på SLU i Skara och lyssnade till några föredrag kring djurens och naturens påverkan på oss människor. Väl på plats i lokalen ställer jag en fråga som jag undrat över länge, nämligen om det finns hundar som inte är så allergena. Informatören från SLU säger att det gör det förmodligen, en kort diskussion uppstår och sedan tänker jag inte mer på detta. (Dagen innan hade vi diskuterat min allergi hemma vid frukostbordet. Jag frågade min sambo om han verkligen trodde att det var deras hund jag reagerat på. Mitt allergitest den gången hade ju främst visat allergi mot kvalster och mögel! Jag hävdade att det troligen fanns mögel i hans föräldrars hus och han höll med).
Vid kaffet kommer en av kursdeltagarna fram (en urmysig tjej) och säger:
- Hur kan du veta att det inte var möglet som gjorde dig allergisk?
Och sen tittar vi på varandra. Och ler. Hur kunde hon veta?
- Du har frågat det som jag undrat över i 15 år, säger jag.
- Jag kan inte förklara varför jag sa som jag gjorde, säger hon.
Och sedan fortsätter pratet. Och jag bestämmer mig för att testa min allergi igen. Ringer upp, lämnar prov, och får svar idag. Jag är inte allergisk mot hundar. Bara mot kvalster. Och troligen mögel - detta provsvar får jag om några dagar. Så nu finns där en liten växande tanke på en hund. Visserligen har jag fått kommentaren "du kan ju inte ha hund som jobbar så mycket". Och jag är inte dum. Jag vet att en hund kräver jobb. Men jag har två barn och jobbar en stor del av min tid hemma. Och kan faktiskt, hör och häpna, ta ansvar för ett djur om jag köper ett. Men vi får se. Nu finns åtminstone ett litet hopp.